Lego har ju som jag skrivit tidigare börjat halta lite igen. Idag ville han inte gå på benet utan drog upp det under magen samtidigt som det skakade så vi bestämde oss för att åka till veterinären. Vi är kändisar där nu, både med Noah och Lego.
Veterinären kände, klämde, drog.. stackars LegoDego hade så ont så att han inte ville stå på benet men han är så duktig som står ut, han tittade bara lite ynkligt på oss. Hon märkte ju att skadan i benet inte är läkt än + att han har tappat jättemycket muskler på det benet - vilket är väldigt tydligt. Lego har varit bra på att dölja smärtan för han har inte betett sig som att han har ont.
Dödsdomen blev antiinflammatorisk medicin i hög dos i minst en månad, förmodligen två. En så stor burk med Rimadyl har jag aldrig sett tidigare. Om ungefär 1 vecka ska vi till rehab där vi ska lägga upp en plan där Lego ska börja gå i vattentrask för att belasta benet rätt och lite smått börja upp muskler på det skadade benet. Sedan ska han även få ha vikter runt det benet, också för att bygga upp musklerna och inse att han har ett 4:e ben som faktiskt ska användas. Ja, åka till rehab 1-2 gånger i veckan i 2-3 månader för att traska i vatten. Om 4-6 månader så kanske benet kommer ha muskler igen.
Så, Lego får väl vara lös någon gång nästa år igen... Det är tur att Lego inte kan förstå det för då skulle han nog hoppa ut genom fönstret stackaren. Lego tycker inte om att vara ensam hemma om inte Noah är hemma också så det kommer ju tyvärr att påverka Noah eftersom jag inte alltid kommer ha möjlighet att gå långpromenader med honom, så Noah får också gå 15 minuters kissrundor. Och här sitter jag med världens dåligaste samvete och klump i magen, för båda hundarna..
Just nu är det bara en massa "Om" som surrar i huvudet.. OM den hunden inte hade kommit på dalmatinerträffen, OM de inte hade följt med och badat, OM Lego hade fått bättre rehab från början, OM jag hade haft utbildning i det här och kunnat ge honom bättre vård hemma, OM OM OM... Och så klandrar jag mig själv hela tiden, vad verkar jag vara för matte egentligen? Vi har Lego i typ 5 veckor innan han blir rejält skadad och vem vet när han är frisk igen.
Jag var så glad i morse när jag vaknade när det faktiskt låg lite snö på marken och var minus men dagen har verkligen varit hemsk och jag känner mig så ledsen och trött på allting. Extra jobbigt är också att det har börjat krångla med pengarna för tydligen kan inte den ansvarigas försäkringsbolag tycka att Legos problem beror på bettskadan han fick?! Som tur är så är veterinären väldigt förstående och vi ska få journalen utskriven + förklaring om att Legos problem nu beror på bettskadan. Vi måste ju ändå ligga ute med alla pengarna och oroa oss för det, plus allt annat.
Om jag verkligen kunde tro att Lego skulle bli 100% återställd kanske allt skulle kännas lite lättare men just nu känns det bara som att vi har trillat ner i ett stort svart hål.
Världens deppigaste blogg för tillfället, jag kanske ska vänta med att återkomma när allting känns lite bättre igen.. typ i maj eller något.. Dit är det ju 6 månader och då kanske Lego har muskler på sitt ben igen. Fy tusan vad 6 månader känns långt när man tänker att det faktiskt är maj det handlar om!
Nej, nu börjar jag snart grina igen så då är det lika bra att sluta skriva..
Tack för era kommentarer, det är skönt att veta att ni bryr er!
Veterinären kände, klämde, drog.. stackars LegoDego hade så ont så att han inte ville stå på benet men han är så duktig som står ut, han tittade bara lite ynkligt på oss. Hon märkte ju att skadan i benet inte är läkt än + att han har tappat jättemycket muskler på det benet - vilket är väldigt tydligt. Lego har varit bra på att dölja smärtan för han har inte betett sig som att han har ont.
Dödsdomen blev antiinflammatorisk medicin i hög dos i minst en månad, förmodligen två. En så stor burk med Rimadyl har jag aldrig sett tidigare. Om ungefär 1 vecka ska vi till rehab där vi ska lägga upp en plan där Lego ska börja gå i vattentrask för att belasta benet rätt och lite smått börja upp muskler på det skadade benet. Sedan ska han även få ha vikter runt det benet, också för att bygga upp musklerna och inse att han har ett 4:e ben som faktiskt ska användas. Ja, åka till rehab 1-2 gånger i veckan i 2-3 månader för att traska i vatten. Om 4-6 månader så kanske benet kommer ha muskler igen.
Så, Lego får väl vara lös någon gång nästa år igen... Det är tur att Lego inte kan förstå det för då skulle han nog hoppa ut genom fönstret stackaren. Lego tycker inte om att vara ensam hemma om inte Noah är hemma också så det kommer ju tyvärr att påverka Noah eftersom jag inte alltid kommer ha möjlighet att gå långpromenader med honom, så Noah får också gå 15 minuters kissrundor. Och här sitter jag med världens dåligaste samvete och klump i magen, för båda hundarna..
Just nu är det bara en massa "Om" som surrar i huvudet.. OM den hunden inte hade kommit på dalmatinerträffen, OM de inte hade följt med och badat, OM Lego hade fått bättre rehab från början, OM jag hade haft utbildning i det här och kunnat ge honom bättre vård hemma, OM OM OM... Och så klandrar jag mig själv hela tiden, vad verkar jag vara för matte egentligen? Vi har Lego i typ 5 veckor innan han blir rejält skadad och vem vet när han är frisk igen.
Jag var så glad i morse när jag vaknade när det faktiskt låg lite snö på marken och var minus men dagen har verkligen varit hemsk och jag känner mig så ledsen och trött på allting. Extra jobbigt är också att det har börjat krångla med pengarna för tydligen kan inte den ansvarigas försäkringsbolag tycka att Legos problem beror på bettskadan han fick?! Som tur är så är veterinären väldigt förstående och vi ska få journalen utskriven + förklaring om att Legos problem nu beror på bettskadan. Vi måste ju ändå ligga ute med alla pengarna och oroa oss för det, plus allt annat.
Om jag verkligen kunde tro att Lego skulle bli 100% återställd kanske allt skulle kännas lite lättare men just nu känns det bara som att vi har trillat ner i ett stort svart hål.
Världens deppigaste blogg för tillfället, jag kanske ska vänta med att återkomma när allting känns lite bättre igen.. typ i maj eller något.. Dit är det ju 6 månader och då kanske Lego har muskler på sitt ben igen. Fy tusan vad 6 månader känns långt när man tänker att det faktiskt är maj det handlar om!
Nej, nu börjar jag snart grina igen så då är det lika bra att sluta skriva..
Tack för era kommentarer, det är skönt att veta att ni bryr er!
8 kommentarer:
Usch stackars lilla Lego :(
Vad du är för matte? En matte som bryr dig otroligt mycket om dina hundar! Det märks verkligen och jag är säker på att de får allt de skulle kunna behöva. Otur kan du inte rå på.
Åh Jenny! Jag sitter här och grinar jag me... Jag vet inte vad jag ska skriva:-( Du ska ABSOLUT inte kritisera dig som matte iaf för är det nån som är mån om sina djur så är det ju du(och Jonathan såklart)
Nu får vi försöka att inte måla fan på väggen... Kan jag hjälpa er på något sätt? Säg bara till isf... Många kramar!
det är ingen tvekan om att båda hundarna har haft en jättetur som hamnat hos er! det här är ju inte på något sätt erat fel och ni gör allt ni kan för att han ska bli bra igen. och känn inte att noah inte kommer få det han behöver för vi sitter gärna soffvakt här! berit ställer säkert även upp som promenadkompis till noah, vem vet dom kanske kan hitta varandra?! ;) lite sand kan förena två idioter tror jag. :) och för att se det liiiite positivt så kanske lego iaf är glad att slippa riktigt långa promenader i kylan så att vara skadad över vintern är ju tusen gånger bättre än att vara det på sommaren. :)
KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM!!!!!!!
Tycker så synd om Lego, men du ska veta att bättre matte än dig kan han inte få!
:( :( :(
Tänk inte om... det blir bara jobbigare och hjälper inte på nåt sätt!! En mkt tragisk händelse men det har redan hänt...
Säger som de andra, det är tur att era hundar har de ägare de har, som verkligen bryr sig och kämpar trots motgångarna!
Fick höra för några veckor sedan med tanke på utfall att Kasper kan vara glad att han hamnat hos mig för hos någon annan hade han kunnat bli uppdängd för länge sedan... inget som hjälper men det var skönt att höra! säger nu det vidare lite omformulerat till er, era hundar kan verkligen vara glada att de hamnat hos er!!
Kramar
Du får absolut inte sluta blogga! Och du ska absolut inte klandra dej själv, allt kan hända när man har med hundar att göra. Du bryr dej verkligen om dina hundar och dom kan inte ha det bättre än hos er.. Tänk på det när det är jobbigt!! Dom är superfina och du är en toppenmatte.. Kram!
:( :( :(
USCH! Vad orättvist och tråkigt för er allihop!! :(
Du får absolut inte sluta blogga ivf, det är en sak som är säker! Hur ska du annars kunna skriva av dig när det är deppigt eller jubla när allt är toppan? och hur ska vi andra kunna peppa och skicka tusentals kramar om du inte bloggar? Nej de tankarna får du lägga ner genast ;)
Jag förstår att du känner dig uppgiven och jag kan förstå dina tankar när du känner dig taskig mot Noah osv osv. Men ingen kan göra allt. Du gör allt du kan och lite till, det har jag förstått. Varken Lego eller Noah kunde önskat sig en bättre matte. Så det så! Inomhusträning kommer inte noah dö av de dagar du inte kan gå långt med honom. Apporten och fjärrdirigeringen kan du ge dig på direkt, sen kanske det resulterar i start i lydnad tillslut istället. Inget ont som inte har nått gott med sig!!
Många många kramar! Kämpa på Jenny! Du är bäst! :D och det tycker dina hundar oxå. :)
Kram gumman! Tänker på er!
Skicka en kommentar